Byggnadens skeden

Naantalin Kaivohuone byggdes år 1868. Man vet inte med säkerhet namnet på arkitekten som planerade byggnaden, men stilmässigt representerade Kaivohuone likt den tidens spetsvillor rokoko, med influenser även från gustaviansk stil. Till det ursprungliga Kaivohuone hörde stora terrasser mot havet och kyrkan, vilka senare ändrades om och byggdes in.

Under renoveringen år 2004–2005 återställdes Kaivohuone så nära sin ursprungliga form som möjligt. Speciellt inne i huset avlägsnades ytorna lager efter lager, och man strävade efter att salen skulle återfå det utseende den hade innan renoveringen på 1920-talet.

I samband med renoveringen fann man en hemlig mellanvåning, som tidigare använts som lager. I detta lönnrum lyckades man få fram ursprungliga tapetmodeller, utgående från vilka man valde den papperstapet som pryder Kaivohuone idag. Husets utvändiga färgnyans följer Museiverkets rekommendation och uppfattning om Kaivohuones ursprungliga färgsättning.

  • 1868 Kaivohuone byggs, tre rum och två verandor
  • 1882 Ytan fördubblas
  • 1884 En bowlingbana färdigställs i källarvåningen
  • 1908 Terrasserna byggs ut
  • 1929 Terrassen mot havet byggs in och fasaden renoveras i funkisstil
  • 1979 Fasadrenovering
  • 1984 Terrassen mot kyrkan byggs om till patio
  • 1993 Ingången renoveras
  • 2004-05 Omfattande restaurerings- och saneringsarbete

Livet vid Kaivohune

Det första brunnshuset (fi. kaivohuone) i Nådendal byggdes år 1724 i anslutning till Viluluoto källa. Fina herrar och fruar kom till Nådendal för att njuta av hälsovattnet som botade huvudvärk, frossa och gikt. Gästerna inkvarterades i Kaivohuone, som var beläget invid källan och erbjöd helpension om så önskades.

Var femtonde minut ringde brunnsmästaren i en klocka, varvid gästerna samlades för att dricka av vattnet. Däremellan förde man lättsamma diskussioner och spatserade omkring i naturen. En vanlig dagsdos av det svavelhaltiga hälsovattnet uppgick till åtta glas.

Redan vid den här tiden ordnade man i brunnssalen danser, eller baler, ett par gånger i veckan. Åboborna tuffade i hamn med sina ångbåtar och för musiken stod den populära orkestern ”Maskun Musiikki”.

År 1868 byggdes nya Kaivohuone på nuvarande plats. Namnet var emellertid missvisande, eftersom det inte finns någon källa på den nuvarande platsen. År 1887 uppfördes i Kaivohuones park en musikpaviljong, med avlönade spelmän och sångare.

Det nya Kaivohuone utvecklades på kort tid till stadens nöjescentrum. Vid tiden före första världskriget trivdes särskilt ryska officerare på Kaivohuone.

Olika danser, musik- och nöjesevenemang ingick i Kaivohuones programutbud. Till en början sköttes musiken av herr Fichelbergs tyska orkester, senare av olika inhemska och utländska spelmansgillen. Badinrättningens orkester kunde spela upp till fem timmar per dag på olika platser: på morgnarna i Brunnshuset, Havssalen och på Nunnebacken. På orkesterns repertoar fanns den tidens hitlåtar och till exempel på 1920-talet dansade man i takterna till ”Tutankamons shimmy” eller ”Bolsjevikdansen”.